torsdag 9 september 2010

vardagsbetraktelse

När vi går i affärer och pratar svenska.

Då kommer det ofta fram någon som
jobbar där och frågar vart vi kommer ifrån.

-Sverige, svarar vi.

-Jaha, jag tyckte att ni lät tyska.

Men så visar det sig att de inte ens kan tyska.

2 kommentarer:

Mimmi sa...

Det är faktiskt inte så konstigt som det verkar - jag kan inte ryska, italienska, eller flera andra språk, men jag kan ändå känna igen och gissa mig till vad någon pratar för språk (och vissa språk är lätt ihopblandade). ;o)

Klara sa...

Ja, jag håller med. Men det är intressant att de ofta tycker att det låter som tyska.